Fadimedagarna hålls årligen till minne av Fadime Sahindal och syftar även till att sprida kunskap kring hedersvåld och förtryck. Årets internationella konferens under fadimedagarna gick under temat ”Från ord till handling” och hölls i andrakammaren i riksdagshuset den 16:e januari. Konferensen arrangerades av GAPF (Glöm Aldrig Pela och Fadime), Moderaterna, Liberalerna, Centern och Kristdemokraterna. HumanistHjälpen var på plats.
Konferensen bestod i ett antal anföranden samt ett par paneldiskussioner. Mycket sades, så det som följer härmed är endast ett mycket kortfattat axplock. I skrivande stund har inte videomaterial laddats upp på GAPFs Youtube-kanal, men förhoppningsvis dyker det upp så småningom.
Thomas Hammarberg är f.d. Europarådskommisionär för mänskliga rättigheter och lade tonvikt i att beskriva hedersförtryck och hedersvåld från ett Europa-perspektiv. Han påpekar att heder på många håll lindrar påföljd vid mord, och menar att hederns rötter är som djupast i kultur och tradition, snarare än i religion. Vidare berättade han att fallet Fadime fick genomslag internationellt och bidrog till att hedersfrågan lyfts i Europarådet, där en del beslut tagits och överenskommelser slutits. Problemet med dessa överenskommelser är just hur man förverkligar dem – från ord till handling.
Magnus Ranstorp, forskningschef vid Centrum för asymmetriska hot- och terrorismstudier, talade om olika inriktningar inom islam som är viktiga att förstå när man diskuterar detta ämne. Han menar att även om de kulturella och traditionella drivkrafterna är starka, så förstärks hedern av religiösa motiv. En nyckel i hedersproblematiken är kvinnors rättigheter, som kan hjälpa till att lösa upp dessa strukturer.
Lise Tamm, som är chef för Åklagarmyndighetens Riksenhet mot internationell och organiserad brottslighet, ville se stärkt skydd för skolpersonal, kuratorer med mera, vars adressuppgifter idag är lätta att söka upp. Hon pratade även om svårigheten att samarbeta och påverka lokala myndigheter då barn förs ut ut landet. Lise menar att Försäkringskassan automatiskt borde dra in barnbidraget vid sådana tillfällen, något som idag måste tas ”manuellt” per fall. Slutligen påpekar hon vikten vid att alltid polisanmäla om man bevittnar hedersbrott.
Flera av de aktiva deltagarna nämnde att punkt 42 i den så kallade ”januariöverrenskommelsen” är intressant och kan leda till tydligare lagstiftning kring hedersbrott. Punkten i sin helhet:
Stoppa hedersbrotten. Hedersrelaterat våld och förtryck måste bekämpas genom strängare straff och mer kunskap om dessa brott och förtryck. Brott med hedersmotiv ska utgöra en egen brottsrubricering och det ska införas en särskild straffskärpningsgrund för brott med hedersmotiv (Utredning 2019-2020. Ny lagstiftning från 1 januari 2022).
Reglerna för utvisning av icke-svenska medborgare som döms för hedersrelaterade brott och hatbrott ska skärpas och frågan om utvisning ska alltid prövas vid sådana brott. Skyddet för den som drabbas av hedersrelaterad brottslighet måste stärkas så att den som drabbas inte avvisas i sådana fall. Kompetens om hedersrelaterat våld ska öka. Arbetet mot heder ska öka i skolorna. Det behövs ett tydligt barnrättsperspektiv i arbetet mot hedersförtrycket.
Möjligheterna ska öka att utan föräldrars samtycke ge insatser till unga vid misstanke om hedersbrott liksom att lagen om vård av unga (LVU) ska skärpas i samma syfte. Myndigheternas möjligheter ska stärkas att ingripa vid misstanke om att personer förs ur landet för att giftas bort mot sin vilja eller könsstympas (Tas i samma utredning. Kan hanteras genom tidigare leverans av det sistnämnda förslaget).
Inga offentliga medel ska utbetalas till föreningar eller religiösa samfund som genomför barnvigslar eller sanktionerar annan hedersrelaterad brottslighet (Genomlysning av befintliga förordningar och myndighetsinstruktioner under 2019). Kompetensteamet mot hedersbrott permanentas.
En annan sak som flera gånger nämndes, var just att det numera finns en helt annan medvetenhet kring hedersbrott. Till exempel utreder man nu huruvida hedersmotiv ska betraktas som ”försvårande omständighet” när ett brott begåtts. Ämnet har lyfts upp på bordet. Frågan är nu hur och i vilken hastighet man går från ord till handling.