Handskalade svenska räkor hjälper kvinnor i Agadir

Svenska ambassadören i Rabat, H E Anna Hammargren, gav tips om en fabrik i Marocko. Fabriken heter Feldts Maroc SARL och ligger i en liten oansenlig förort vid Agadir. Ambassadören trodde att  fabriken skulle kunna hjälpa kvinnor från våra hjälpmål i Agadir med utbildning och anställning.


Don Leo Molina, Mahjouba och Lars Hector

Fabrikschefen Don Leo Molina, utanför sin anläggning, tillsammans med Mme Mahjouba Edbouce och Lars Hector.

Det visade sig att fabriken ägs av Familjen Feldt i Kungshamn, det hemma så välkända Feldt’s Fisk & Skaldjur AB, som är ett multinationellt företag med en omsättning över en halv miljard kronor om året. Givetvis avtalade Mme Mahjouba och jag tid för ett möte.

Företagets charmige chef, Don Leo Molina, tog emot oss med öppna famnen. Han presenterade sina anställda på kontoret och i kvalitetskontrollen. Samt de cirka trehundra anställda som jobbade ute i fabriken, i huvudsak kvinnor. Här skalades räkor för hand, med en otrolig precision och hög hygienkontroll. Det blev en otroligt intressant och lärorik tur i fabriken. Här fick vi nu se hur ”våra svenska” räkor rensas och förpackas – allt under imponerande kvalitetskontroll. Don Leo Molina visade sig vara född i spanska Marockos Melilla – som är en spansk enklav vid Medelhavskusten i norra Marocko. Under hans uppväxt var fadern militär och hade hand om kök och utspisning vid en militärförläggning. Hans mor såg till att hon fick del av de spanska varorna och delade med varmt och gott hjärta med sig till de fattiga i bygden. Leo talade varmt och fint om sin mor, jag tror han såg likheten med Mme Mahjoubas humanitära människokärlek, i sin egen kära mamma, vi blev alla rörda till tårar, av hans berättelse.

Fabrikschefen kallade sedan in sin personalchef och beordrade på stående fot, att alla kvinnor som Mme Mahjouba presenterade till fabriken skulle ha förtur och tas om hand extra väl.

Don Leo MolinaArbete och lön

Kvinnorna kommer att tränas in och därefter få fast anställning med en bit över marockansk minimilön. Mahjouba och jag blev lyriska, för det var ju precis detta vi hoppats på innan besöket. Leo konstaterade rörande att hans insats var ”nada” (ingenting) gentemot det arbete som Mahjouba presterande med de stackars kvinnorna och deras barn. En så fin slutsats och konstaterande, det finns hopp om människokärleken trots allt!

Allt detta inträffade där man minst av allt anade det, i södra Marocko, där ensamma mödrar har det kvalificerat och verifierat svårt. Plötsligt möter vi denne generösa företagsledare, som för övrigt talade alla möjliga uppkomliga språk, dock ej franska av någon anledning, men lita på att vi förstod varandra ändå!

Kamp för industrijobb

Mme Mahjouba med maken Sidi Ali

Mme Mahjouba tillsammans med sin make, Sidi Ali, som var med vid besöket i Ansa. Sidi Ali står alltid solidarisk bakom Mme mahjoubas viktiga arbete i Marocko för de utsatta kvinnorna och deras barn.

Mme Mahjoubas har genom åren fört en ständig kamp för att finna bra industriarbete åt kvinnorna hon hjälper. Tyvärr tvingas många ta tjänst som hembiträden och andra yrken med låg status och vidhängande risker för utsatthet och utnyttjande. Här erbjöds hon nu utmärkta arbetstillfällen för sina skyddslingar.

-Oerhört lyckat, jag ser verkligen fram mot det här samarbetet, sammanfattade Mme Mahjouba dagen!

 

Text och bilder: Lars Hector